Fördjupning

BETT & Betsling

Hur undviker man bettskador?

Kort sagt är minimerad belastning lösenordet. Många hästar har inte musklingen och balansen för att bära sig och ryttaren på rätt sätt. Resultatet blir då att tyngdpunkten förskjuts framåt och hästen tar för mycket stöd i tygeln. Belastningen som då uppstår mellan bett och vävnader blir för stor och skador uppstår.

En lätt kontakt i munnen, följsam hand, korrekt anpassat träns/huvudlag och bett av rätt storlek och typ för just den mun och den skalle som kraven ställs på lägger grunden för framgång. Enkelhet och insikt om individens fysiologiska förutsättningar är oftast bästa receptet.

Det går naturligtvis inte att helt och hållet undvika belastning ens med en välskolad och vältränad häst. Genom att växla mellan olika bettyper och träns så kan man variera belastningen på munnens olika delar; tunga, laner och läppar och utsidans mjukdelar såsom hud, nerver och muskler. Därmed minimeras belastningen och så även skadorna.

Vanligaste problemet är för långa bett, vilka vid tygeltag viker sig och tvingar in kinderna mot tänderna, varvid hästen tvingas bita sig själv i kinderna. Vargtänder, lanskador, kariesangrepp och tandfrakturer är andra vanliga smärtutlösare som skapar problem i ridningen. I självförsvar tar hästen tag i bettet och som följd av detta uppstår en onormal förslitning av första tuggtänderna på ena eller båda sidorna. Blir denna förslitning ansenlig kommer följdproblem såsom ilningar, överrörliget, tandförskjutning/-rotation och pulpablotta. Bortsett från smärtan och prestationsnedsättningen är detta problemställningar som kostar både tid och pengar att korrigera. Och detta många gånger helt i onödan.

Betselöverslitning orsakas alltså av att hästen har ett felaktigt anpassat (fel typ, fel form, fel längd) eller fel placerat bett, alternativt en skada i munnen som smärtar då bettet är i munnen. varför hästen försöker hantera smärtan genom att bita tag i det. Kan förutom smärta orsaka bl.a tandvandring (rotation) av sexorna (P2:orna), tandlossning och pulpit.
 Hästen får gärna tugga med bettet i munnen men bettet ska aldrig komma i kontakt med tänderna. Att "tugga på bettet" är lika missvisande uttryck som "gå på tygeln" det är ett talesätt som inte ska tas bokstavligen.

Djurtandvårdskliniken har på sin sida en utmärkt beskrivning av olika bett och deras inverkan. Gör gärna ett besök där; www.djurtandvardskliniken.se

Vad gör hästtandläkaren åt detta?

Uppgiften här är ofta att ta bort vargtänder som interfererar med betslingen, och hjälpa till att hitta rätt bettlängd, bettyp och bettplacering för individen. Betselöverslitna tänder som drabbats av pulpit, överrörlighet eller rotation behandlas.

Ta med de träns och de bett ni brukar använda så kan vi se vad vi kan justera eller byta ut för att optimera era förutsättningar. Att flytta nosgrimman lite, ändra längd på pannbandet eller justera platsen för tränsets spännen kan göra underverk.  Kanske hittar vi även andra obehagsorsaker, som tungbensproblem eller spänningar i nacken, som kan adresseras på olika sätt. 

Vill du lära dig mer så frossa loss på kursplattformen, www.equinedentistry.thinkific.com!